Vissa låtar är vackrare än andra, så är det bara. Och vissa låtar är riktiga mästerverk. När inte jag kan sova brukar jag lyssna på nedanstående. Det är ett av de här mästerverken. Ge den en chans, ni kommer inte ångra er!

Godnattsång

Jag är ju en väldigt svensk människa. Min far är svensk och min mor är svensk och jag är uppväxt i de norra delarna av Sverige. Mer eller mindre hela mitt liv har jag levat på dessa norra bredgrader, och mina erfarenhter och intryck av en lite mer sydländskt och kontinental livsstil har lyst med sin frånvaro, det måste man ändå säga. Sammanfattat, jag är alltså en tystlåten norrlänning.

Trots detta är det något med mig och spanjorer som får mig att tända på mina galnare cylindrar. På Island blev jag ju väldigt goda vän med två stycken, Chema och Jón, samt flyktigt bekant med några till. Kan väl kanske inte påstå att de tillhör de mer normala på denna planet, men de lyckades verkligen ta fram det galnaste i mig. Pågrund av att denna blogg läses av både mina föräldrar, farföräldrar samt minderåriga (Språkgrändskollektivet bland annat) skall jag bespara er några djupare dykingar i vad jag har gjort tillsammans med dessa spanjorer. Men, det är något med mig och dom. Trodde att det bara var just dom som fick igång mig, men jag verkar ha fel.

På kurserna jag går nu har vi ett gäng spanjorer. Två av dem har hamnat i samma grupp som mig, och detta har triggat igång mig rätt bra.. Kan inte på något sätt påstå att jag besitter några större kunskaper i det spanska språket (har ju trots allt bara läst det i fyra år), men de få fraser jag kan delar jag gladeligen med mig till dem. Idag drog jag även igång det tunga artelleriet, med de lite mer icke så rumsrena fraserna, som "någon" har lärt mig, i Lindellhallen under rusningstid. Dom tycker jag är totalt sjuk i huvudet vid det här laget.. Men underhållande, det tror jag att jag iaf är. Och då har jag inte ens hunnit med att vara onykter med dem än!

Sen funderar jag lite om jag kanske ska lära dessa spanjorer lite sjuka fraser på svenska? På Island var det ändå okej att de sa saker på svenska till folk, det var ju inte direkt så att någon förstod. Men gör jag det här kan det ju snabbt bli lite olustigt för våra spanska vänner.. Kanske undviker det trots allt. Eller nåt

Återigen befinner jag mig i Lindellhallen, som så många gånger förr. Gud vad otroligt spännande det känns att få sitta på de mysiga formgjutna plaststolarna skrivandes på ett av dessa otaliga inlämnningsuppgifter. Jag vet inte hur många gånger jag har suttit vid de här borden och ordbajsat på om alla dessa fantastiskt intressanta ämnen våra lärare överöser oss med. Jag är med andra ord lite små less.

Har ingen lust att vara här på skolan. Vill göra något annat. Längtar kanske till en svunnen tid. Längtar kanske till en framtid. Längtar efter något annat än att sitta i Lindellhallen iaf.

Borde jag kanske göra någpt åt det? Typ ta tag i det här med praktikplats tillexempel? Ta tag i de andra saker som ligger och gnager utan att jag gör ett piss åt det?

Kanske

Eller så skiter man i allt och sover bort sitt liv

Fredag eftermiddag, ca 13.30

Efter en och en halvtimmes fruktlöst letande efter Vladimir, min lärare på den nuvarande kursen, så gav jag upp. Jag ville att han skulle dubbelkolla mina statistiska uträkningar, egentligen mest en formalitet. Men ändå bra att kolla så man verkligen har rätt. Man han verkade inte vilja dyka upp, så lika bra att dra hem och käka och skriva ihop den där analysen, det kommer gå fort tänkte jag. Bara jag har lite självdisciplin skulle det inte vara några som helst problematt få klart det under eftermiddagen.

Söndagkväll, 21.26

Well, kanske dags att börja med den här analysen då.. Ska ju som vara klart klockan 10.00 imorgon, och jag inte gjort något sen i fredags klockan 13.30 Kommer bli en härlig kväll

Jag har kommit till insikt.

Nåt har jag iaf lärt mig på min utbildning till civilekonom (förutom statistiken då). Och det är hur man gör en bra Powertpoint och en bra presentation. Kanske har haft viss hjälp av mitt jobb som guide när det gäller presentationsteknik. Men men, vi kan låstas att det är genom Universitetet jag har lärt mig det.

Däremot finns det många som inte kan det här med Powerpoint. Och den här videon är dedikerad till dem. Ta er tid att titta in den. Bland det roligaste jag har sett på länge. Faktiskt! Och det är Petter vi skall tacka för att han har lagt upp den på sin trevliga och läsvärda blogg! =)

Ibland undrar jag vad jag egentligen lär mig på min utbildning. Jag läser ju som bekant till Civilekonom, vilket betyder att jag borde vara duktig på det här med siffror och budgeter och allt vad det nu handlar om. Men frågan är om jag egentligen har lärt mig något om ekonomi.

Vi kan ta ett enkelt exempel. För tillfället läser jag en kurs i Consumer Analysis. Den går mestadels ut på att lära oss hur man gär en marknadsundersökning och hur man använder den insamlade datan. Det gör man framförallt med hjälp av statistik. Så kursen handlar till största del alltså om statistik. På denna kurs har jag hitills lärt mig en sak, och det är vad Cronbacks Alpha är. Resten kan jag sen tidigare, och det känns totalt onödigt att gå på föreläsningarna och alla våra seminarier. Kan dom inte komma med något nytt? Jag är alltså jävligt bra på statistik, det måste ändå vara slutsatsen av detta!

Vad kan jag då om ekonomi? Ptjaa, förra veckan var jag med i KPMG Case Competition. Det gick rätt bra, vi gick till final där vi slutade på en snöplig andraplats. Största anledningen till denna placering, och att vi inte vann, var att vi hade räknat ut soliditeten i ett företag fel (visar på hur mycket kapital i ett företag som är eget tillfört gentemot hur mycket som är lånat). Den som lyckades med denna bedrift, dvs. räkna fel, var undertecknad. Jag fick den till 6,5 % när den skulle va 40 %. Grattis Linus. 

Jag kan alltså statistik men kan inte räkna ut grundläggande nyckeltal i företag. Kanske dags att fundera på att byta bana..

Och ni är ju sämst. Jag menar ju att JAG måste producera koldioxid så att blommorna klarar sig, inte att DE kommer producera koldioxid. Tror ni inte jag kan sådana elementära saker??

Jamenjust det. Då var man 24 år gammal helt plötsligt. Har ju som gått fort det här ändå. Jag menar, var ju som igår då jag fyllde 18 år. Eller 15 för den delen (Okej, den födelsedagen minns jag inte). Men ja, tiden går fort när man har roligt.

Och åren sätter inte så tydliga spår ännu iaf. Ovanstående bild är från min födelsedag förra året, och det ser ju faktiskt ut som en bild som skulle kunna varit tagen igår. Faktiskt. Jag är fortfarande ung och snygg, inga gråa hårstrån här än iaf. Men är väl kanske korkat att säga det, för då kommer dom väl som ett brev på posten (dvs, något försenat). Fast det skulle vara lite tufft med grått hår, faktiskt.

Well well, vad har jag då fått. Lite blandat, ska få en ny säng, en matta samt gardiner så det blir lite hemtrevligare på mitt rum. Blir bra det. Sen verkar folk tro att jag har blivit vuxen på riktigt, då jag har fått inte mindre än 3 stycken krukväxter idag.. Sen tidigare hade jag en, vilken kom i min ägo på vår inflyttningsfest. Nu kommer det produceras koldioxid i det här rummet kan jag lova!

Sen vet jag inte riktigt hur jag skall tolka presenterna från mina sambos, Maggan, Lisa, Smutshunden och Redaktörskan. Jag fick alkohol. Läkarn, som fyllde år förra veckan, fick böcker. Finns det ett dolt budskap bakom detta måntro?

Jag fick även några trisslotter, där jag kammade in 110 spänn. De borde jag lägga på nya strumpor enligt Tusster. 

Och sist men inte minst fick jag en innebandyklubba. En fräsig sak må jag säga. Nu kommer vi kunna vinna även in Innebandy, det kan jag nästan lova mina vänner.

Jag måste ändå säga att jag har många vänner här i livet. Vissa har jag kännt länge, vissa har jag kännt lite kortare. Men de är alla snälla och trevliga, annars skulle de inte vara mina vänner.

En av de lite nyare bekantskaperna i mitt liv är Äpplet. Jag och Äpplet träffade varandra i början av Mars, och det klickade direkt mellan oss. Sen dess har vi haft många trevliga stunder, Äpplet och jag. Han brukar ofta göra mig sällskap i sängen (som för tillfället), där vi kan hålla på med allehanda fuffens. Sen brukar han ofta följa med mig till skolan och underhåller mig ofta när det är tråkigt på föreläsningarna. Är jag ute och härjar på helgerna väntar han snällt hemma, och är alltid pigg och alert om jag behöver konsultera honom även om klockan är 04.50 en lördagkväll i September. En vän som alltid ställer upp. En sån här vän som man inte vill bli av med. 

Nu tornar sig tråkigt nog molnen upp sig på himlen ovanför oss. Äpplets mamma, Soffan, och hans pappa, Fruktföretaget, har nämligen bestämt sig att jag och Äpplets vägar skall skiljas åt. Dom har nämligen avlat fram ett nytt barn som dom tycker jag skall bli vän med, och Äpplet är inte längre något att ha. Dom säger att han är gammal och skröplig, och att den nya vännen, som kommer få heta Metalläpplet, är mycket bättre och snyggare. Så Metalläpplet är nu på väg hem till mig, och när han kommer så måste jag skicka iväg Äpplet med flyget för att aldrig få se honom igen.

Jag vill inte skilajs från Äpplet. Han är så fin. Hans vita skal skinner så inbjudnande mot mig varje gång vi träffas, och han surrar och brummar så mysigt. Han har hjälpt mig att svara på så många frågor, och följt med mig på alla mina tokiga resor sen i våras. Det är så okänsligt av hans föräldrar att skilja oss åt! Metalläpplet skall enligt ryktet var mycket brutalare. Han skall vara hård och kall, med ett skal som i aliminium. Han kommer inte brumma lika inbjudande, och han kommer nog inte förstå sig på mig lika bra som Äpplet gör.

Livet är då orättvisst mot vissa. Det måste jag ändå säga!

Jag hittade en bild på Metalläpplet, visst verkar han inte lika mysig som Äpplet? Näe, precis vad jag trodde..