Det är inte kul att flyttstäda. Inte alls.

Annars går förberedelserna för flytten rätt bra. Mer eller mindre allt befinner sig i flyttlådor, som vid senaste räkningen uppgick till minst 35 stycken, men mest troligt är de ännu fler.. Och bland det första som packades ner var märkpennan (som vi skriver på lådorna med) samt skruvdragaren (ni fattar nog vad den är bra för). Dom är iaf uppackade igen nu..

Joel är en snäll människa- Han ska nämligen vara ledig på måndag för att hjälpa oss att flytta. Det är snällt, det skall sägas.

En annan som är snäll är killen på DC. Han var väldigt trevlig idag när jag ringde dit, som alltid. Måste vara mysigt att sitta på ett kontor i Storuman och styra tjugo vattenkraftverk en fin sommardag som denna.

Själv sitter jag på ett kontor i Stornorrfors istället. Fast jag får inte styra ett vattenkraftverk. Det är lite synd. Fast jag kanske ska vara busig och ta över härifrån? Då kommer han på DC nog inte vara lika snäll längre..

Vi flyttar på måndag.

Lillprinsen har fixat flytthjälp av två stycken mormoner.

Kan bli spännande 

Idag fick jag post. Mycket post. Hela tre brev som var adresserade endast till mig, och ingen annan. Två av dom var dessutom färgglada, med starkt inslag av den pitoreska färgen orange. Sånt gör en ändå glad.

Det första brevet var ett lönebeskad. Från Vattenfall. Visade på hur mycket jag skulle få i lön nu i juni. Föga förvånande var det planerade utbetalningsbeloppet 0 kronor. Varför skickar dom ens ett sånt lönebesked? Vill dom påminna mig om att jag inte har förtjänat nån lön denna månad? Eller kommer det bli som för Pjotr, som fick lön från sitt sommarjobb hela hösten, trots att han inte rörde ett finger. Problemet sägs ligga i det faktum att han själv inte meddelade att han hade slutat jobba för säsongen.. Fast det rimmar ju iofs illa med det faktum att jag inte skall få nån lön alls..

Brev nummer två var från mitt andra jobb, innehållandes två stycken förbetalda adresslappar. Väldigt upphetsande. Fick mig att tänka på att jag måste på Universitetet imorgon och hämta upp de grejer som skall skickas ner till Göteborg (för att sen skickas upp igen i början av nästa termin..). Det känns jobbigt med en sån utflykt imorgon, det måste jag säga. På min lediga dag och allt.

Brev nummer tre var också från jobb nummer två, och innehöll ett Nike + iPod-kit (Ja, det heter så). Det gav mig lite dåligt samvete. Grejen är nämligen följande. Inför höstterminen skall det köras en stor PR-liknande kampanj för detta (undrar om jag får avsölja det?) och som den representant jag är för ett av dessa företag har jag, och min kollega Snyggingen, fått ett sånt här kit så vi vet hur det fungerar till hösten. Så i förra veckan fick jag ett par löparskor och idag kom alltså resten. Själva produkten är dels en sändare du lägger i dina löparskor och dels en mottagre som du kopplar ihop med din iPod. Därefter kan du med hjälp av iPoden se hur långt du har sprungit, hur fort det har gått, hur många kalorier du har förbrännt, vem som borde vinna nästa upplaga av Idol m.m Helt klart nice alltså. Finns dock ett problem. Ett ganska så stort problem. Ni har väl redan listat ut det. Jag måste alltså ut och springa.. Hitills har jag testat skorna hemma i lägenheten och tyckte dom satt bra. Sen ställde jag dom på bästa stället på skohyllan, där de nu står och glänser i sin oanvända prakt. Ganska vackra. Kanske är bäst att inte använda dom ändå. Får väl läsa mig till hur det där kitet fungerar i verkligheten..

Alltså seriöst, hur dåligt inlägg var inte det föregående egentligen? Nu får jag skärpa mig.. Därför bjuder jag på en favorit i repris:

Efter en flygning skriver piloten ut en felrapport, därefter får mekanikerna en felanmälan och bedömer vilken reparation felet kräver. Blanketten är ett papper som piloten fyller i och mekanikerna läser för att sedan reparera felet. Mekanikerna skriver sedan, på blankettens nedersta del, vad de har gjort för reparationer och piloterna läser därefter igenom rapporten till nästa flygning.

Ingen kan påstå att personalen på marken och mekanikerna inte har någon humor. Här är några verkliga, registrerade felrapporter över behov av underhåll och problem, som Quantas piloter har skrivit. Samt vilken lösning som underhållspersonalen har skrivit. Som kuriosa ska tilläggas att Quantas är det enda större flygbolag som aldrig haft en allvarlig olycka.

P=Problem inlämnat av piloten.
S=Svar från mekaniker.

================================================================

P: Innersta hjulet på vänster sida borde nästan bytas.
S: Har nästan bytt ut det innersta hjulet på vänster sida.

P: Testflygningen gick OK, bortsett från att den automatiska landningen var något hård.
S: Det är inte installerat något automatiskt landningssystem på detta
flygplan.

P: Propeller nr.2 får inte nog med smörjning.
S: Smörjning till propeller nr.2 är OK. Smörjning till propeller nr.1, 3 och 4 är felaktig.

P: Någonting sitter löst i cockpit.
S: Någonting sattes fast i cockpit.

P: Döda insekter på framrutan.
S: Levande insekter är restade i lagret.

P: Autopiloten ger ett fall på 200 fot när flyghöjden skall låsas.
S: Kan inte återskapa problemet på marken.

P: Tecken på läckage på höger sidas landningsställ.
S: Tecknet borttaget.

P: Ljudet i intercom är otroligt hög.
S: Ljudet i intercom inställt till en mera trovärdig nivå.

P: Mothållslåset får gashandtaget att sitta fast.
S: Det är liksom det det är där för...

P: Misstänker att det är en spricka i framrutan.
S: Misstänker att du har rätt.

P: Saknar motor nr.3
S: Motor funnen på höger vinge, efter kort sökarbete...

P: Flygplanet uppför sig lustigt.
S: Flygplanet har beordrats att ta sig samman, flyga ordentligt och vara lite mer seriöst.

P: Radarn brummar.
S: Har omprogrammerat radarn till att tala.

S: Mus i cockpit.
P: Katt installerad.

Nu hade jag precis skrivit ett jättebra inlägg. Vad händer? Jo, jag trycker på fel knapp och allt försvinner. Grattis Linus, det var bra gjort.

Men kontentan var typ vad ska jag göra av min sommar. Ni får gärna komma med förslag och idéer, som begränsas av att de skall utföras på kvällstid i närheten av Umeå. Väldigt mycket att jobba med...

Annars så började jag jobba på riktigt idag. Dåligt med turister, dvs inga roliga historier om dom jag kan dra. Istället roade jag mig främst med att titta på ganska gigantiska laxar, drack kaffe, gick runt på byggarbetsplatsen vid dammen i hjälm och reflexväst och kände mig allmänt häftig, läste årets nya broschyrer samt åt hundmat då jag hade glömt att inhandla lunch. En helt vanlig dag på Stornorrfors kraftverk helt enkelt. Och det var förövrigt bra fart på produktionen idag, låg på runt 560 MW. Vatten är ingen trång sektor i år, som vi brukar säga i branschen.

PS. Bilden hade en innebörd i de försvunna inlägget. DS 

Tiden går fort när man har roligt. Därför har ni förhoppningsvis inte varit alltför ledsna över min frånvaro. Vad den beror på denna gång är höljt i dunkel.

Uppsatsseminariet gick bra, tackar som frågar. Trots att det bara är en vecka sedan så känns det som en evighet redan. Vidare har jag börjat jobba för sommaren. Eller jobba och jobba, hitills har det bara varit utbildning och jag har inte lärt mig något nytt hitills. Jag är helt enkelt fullärd sen tidigare.

Som en effekt av detta (eller kanske tvärtom) fick jag smeknamnet Guldklipmen förra året. Detta efter en mastodontguidning med ett gäng från Vattenfalls förtetagsförsäljning. Varje vinkel och vrå visades med tillhörande beskrivning, och enligt Skråmträsk (en kollega) såg de helt slutkörda ut när de kom upp ur berget med svetten rinnande längs ansiktet. Trots det så var jag enligt den ansvarige "en Guldklimp". Inte dåligt det inte. Planen för sommaren är att jag skall avancera till minst "diamantgosse" eller "guldgruva". Något mål med måste man ju ha. För att uppnå det tror jag att det krävs ännu mer viktiga kunskaper, tex. vad reaktiv effekt är, hur mycket man skulle behöva spränga ut i avloppstunneln för att minska fallförlusterna där och var kanelbullarna finns.

It's a hard work, but someone have to do it.

Gott folk, i torsdags var det äntligen dags för årets Korpenpremiär för de lila hjältarna, Kung Jens. Jag är inte riktigt så egocentrisk att jag skriver ett inlägg där jag hyllar min egen insats, utan bifogar istället det helt objektiva matchreferatet från Korpennytt.se. Varsågoda!

Kung Jens. FG blandar och ger

Efter många om och men så var det dags för det snyggaste och mest självgoda laget att äntra Minerva Park Arena för första gången för säsongen. Självklart syftar jag på Kung Jens. FG. Detta fantastiska lag som aldrig slutar förvåna eller slutar vara provocerande på ett lite så där småmysigt sätt. Egentligen skulle de ha inlett säsongen för en månad sedan, men deras premiärmatch ingick i den skandalomgång där samtliga matcher blev inställda pga. de omfattande bråken mellan rivaliserande supportergäng, där minst fyra personer fick uppsöka sjukhus med skrapsår på armbågen och två med begynnande näsblod.

Kung Jens. har under försäsongen ändrat på sin grunduppställning, från deras tidigare 3-1-2 till dagens 3-2-1. Vad det rent konkret innebär för laget är att den tidigare ensamma mittfältaren (oftast Mattias Pettersson eller Anders Olsson) inte behöver springa runt som en gasell på crack, och den numera ensamma forwarden (oftast Linus Jansson) kan vara exakt så lat i försvarsspelet som det anbehagar. Rent spel- och resultatmässigt har dessa förändringar varit lyckade under försäsongen, och de lila kungarna var förväntansfulla inför premiäromgången. Dessvärre saknades två spelare, stjärnreportern Sven Björkland och kreatören Jonas Stenberg (som skadade foten när han spelade fotboll med klassen, inte uppskattat från lagledningen antar jag...)

BenfICA kom från en premiäromgång med en stabil 2-0 seger, och deras spel är upplagt på exakt samma sätt i år som tidigare år, ett jäkla bollförflyttande där alla deltar i offensiven så fort tillfälle ges, till skilland från Kungarnas lite mer avaktande spelstil.

Matchen började precis som man kunde förvänta sig, ett ohyggligt tempo i ungefär en minut för att sedan gå ner till en lite mer acceptabel nivå, iaf om man vill undvika hjärtattacker för majoriteten av deltagarna. BenfICA hade spelet, men det var KJ som var effektiva. Efter tio minuters spel stod det 3-0 till Kungarna, och alla undrade var det här skulle sluta.

Det första målet kommer nog gå in som en kandidat till årets mål. Ett inkast från Anders Olsson letade sig in i straffområdet, studsade över alla spelare och var på väg till händerna på BenfICA:s målvakt. Men något störde honom. Det skulle kunna vara solen som reflekterads i rutorna på Minveraskolan, det skulle kunna vara tvålen som hade haft ett intimt umgänge med handskarna eller så var det den skräckinjagande synen av 80-kilo Linus Jansson som kom framstormande med rosslande andhämtning. Svårt att säga, men bollen ville inte fastna i målvaktens handskar och bollen studsade snöpligt i mål. Det andra målet var ett resultat av en hög och bra press från KJ, där nyförvärvet Erik Grundström hittade fram till Mattias Pettersson som med ett lågt skott hittade nätmaskorna. Det tredje målet var resultatet av en lång utspark från Micke Söderman som skarvades vidare av Mattias Pettersson till en fri Linus Jansson. Efter vissa komplikationer lyckades denne sätta bollen i nät, med ett välplacerat skott i nättaket. BenfICA var i brygga och förbannade, medan Kungarna var i sjunde, eller åttonde, himmeln. Men kanske blev de lite väl självgoda. BenfICA fortsatte med sitt bolltrillande, och tillslut fick de utdelning på ett vackert skott från straffområdeslinjen. Halvtidsresultatet visade alltså 3-1, där ledningen för KJ måste anses som välförtjänt, då de hade haft bud på fler mål.
 

Den andra halvleken blev helt annorlunda. BenfICA la in en till växel, och KJ uppträdde nervöst. Laget blev för långt, de komplicerade bytningssystemet (som kanske var till för att förvirra moståndarna?) förvirrade laget och till slut visste ingen vem som var vem, vem som hade vilken mamma eller vilken vattenflaska som innehöll sportdryck och vilken som innehöll starkare grejer. BenfICA uttnyttjade detta och kröp sakta men säkert närmare, och med fem minuter kvar kvitterade de ganska välförtjänt till 3-3. De sista fem minuterna blev sedan en svängig historia där bollen flög fram och tillbaka mellan planhalvorna, då båda lagen desperat ville avgöra matchen samtidigt som de inte ville förlora den. När slutsignalen tillslut ljöd från den exellenta domaren hade inget mer mål producerats, och besvikna lunkade båda lagen av planen.

Resultatet måste emelertid anses som rättvist utifrån matchen. KJ tappade en match som de tillsynes hade i en påse, men BenfICA visade vilket duktigt och viljestarkt lag de är. KJ får jobba vidare med sin nya speluppställning, som verkar passa laget bra. Ge det lite mer träning och lite mindre chips ska ska det nog bli en trevlig säsong det här också för de lila kungarna. Och självgoda som de är anser de självklart att matchen var en katastrof, men vem kunde tro något annat? Hade de pytsat in ett mål på slutet hade nog tongångarna varit annorlunda, och slutspelsbucklan hade nog redan ansetts som inkasserad på kansliet. Självgoda och vackra är vad de är, och det är ju också deras charm =)

Matchens lirare: Micke Söderman, målvakt Kung Jens. Dios fucking mios är det enda jag säger. Grym

Matchens besvikelse: Varför lyckades inte Linus Jansson vinna en enda nickduell mot Jörgen Eklund?