Varför i helvete bäddar dom egentligen säck på hotellsängar? Finns det en enda människa som någonsin sover med sängen bäddad så? Och vem är isf denna människa?

Vad skulle ni göra i följande situation. Det sitter en karl med väldigt tajta jeans och en rutig skjorta som är uppknäppt i kragen. Han har ett väldigt hårigt bröst. Det kan ha få ha, det är inget konsigt med det. Men om han har väldigt mycket hår på bröset och att han har någon slags ticks så att han måste klia sig på hakan med detta hår, vad skulle ni göra då?

A: Låstas som ingenting, men knyter din näve i fickan och tänker "Han ska dö, den jäveln" samtidigt som ett litet leende sprids på dina läppar

B: Dra slutsatsen att han är dum i huvudet, och är någon slags androgyn som inte är en riktigt människa

C: Får en tvångstanke att när du lite senare skall säga hejdå till honom är tvungen att klappa honom på ryggen lite försynt (i själva verket inte försynt utan istället vevar runt rätt bra på hans rygg) för att kolla om han också har hår på ryggen. Det har han. Ungefär lika mycket hår som en genomsnittlig gräsmatta. Han tittar förundrat på dig och du hasplar ur dig "Bra jobbat grabben"

Just nu ligger jag i en säng på Hotell Malmen på Söder i Stockholm endast iklädd ett par kalsonger och tubsockor. Vad gör jag här, egentligen?

15 dagar i rad har jag nu varit på Univeristetet. Alltså inte en ledig dag sen den söndag Vasa var på besök. Det börjar tära på krafterna, vilket inte minst den här bloggen har fått känna av. Men nu är vi nära målet. På onsdag skall vår mysiga och intressanta uppsats lämnas in, så vi har med andra ord imorgon på oss för att få till sista knorren på analysen samt korrekturläsa det hela. Och det kommer gå snabbt, det är ju bara 70 A4-sidor med text..

Well, well. Jag har inte bara skrivit uppsats. Jag hann med att gå ut på galej med Diket och det gänget i lördags. Han med håret var på besök från Karlskrona, och jag och Diket hann med tre stycken förfester, där vi på den sista satt i en halvtimme och väntade på Bulgariens uppträdande i Schlagern. Problemet var ju bara att dom åkte ut i semi-finalen... Därefter landade vi på Schlagerklubben/X3M/Draggen eller vad fanken det nu heter nuförtiden. Kul var det iaf.

När jag vaknade upp i söndags låg Läkarn i Lillprinsens säng och Lillprinsen i Läkarns. Dom verkade ha haft en mysig kväll dom också.. Sen gick jag till universitetet, då var klockan tio.

Sen kan jag meddela att min skada jag ådrog mig i Korpenmatchen förra lördagen fortfarande sitter i. Med andra ord, jag har förjäkla ont i min högra bröstkorg. Och det blir inte bättre av att jag spelade fotboll idag, badminton igår, dansade i lördags och spelade fotboll i torsdags.. Men men, det är väl inte för inte som man är en viking från Norrland

Nu kan ni få känna er ägda, en klassiker från Kung Jens. kommer här i repris!

Lämnade vårt grupprumm i UB på Universitetet klockan 13.51 Gick in på systemet 14.08, efter att ha tagit fel buss ner på stan. Kom ut 14.11 Steg på bussen 14.16, som skulle ha avgått 14.15 Bussen lämnade Vasaplan 14.20 Steg in i grupprummet på UB klockan 14.30 Rätt bra jobbat ändå måste jag säga!

När jag skulle ta mig hem från Smutshunden ikväll så orkade jag inte gå. Dels för att jag var trött. Dels för att det är långt bort, han bor på Haga. Och dels för att det var kallt. Så jag bestämde mig för att ta buss istället. Vilket lyckodrag. Hamnade på den officiella fyllebussen från Ersmark. Det var ingen vacker syn. Längts bak i bussen satt de "tuffa" tjejerna och levde om som bara tjejer i de övre tonåren kan göra då de har fått lite för många cider innanför det tajta linnet. I de främre delarna satt killarna med skoterkeps, sportjacka och Coca-cola flaskan med hembrännt och okänt groggvirke, som satt och trånande efter de vackra skapelserna längre bak i bussen.. Det luktade sprit och bussen påminde mer om aphuset på Kolmården än något annat. Väl nere på stan klev packet av, men vissa av tjejerna var tvugna att försöka ragga lite på busschaffisen, som var en pöjk i min ålder med en tatuering på armen. Han verkade måttligt road. Sen kom det faktiskt på lite vettigt folk, och turen upp till Ålidhem var inte så farlig.

Men det är ju nästan så att jag funderar på att försöka laga punkteringen på min cykel, så man slipper det där nästa gång. Har ju trots allt varit punktering på den sen brännbollsyran 2006..

För tillfället skulle jag klassificera mig själv som något av en expert på statistik. Efter väldigt många plågor och utbrott på allehanda ting, främst SPSS och statistikboken, har jag nu kommit till sinnesro. Jag fattar faktiskt vad jag håller på med. Jag fattar vad de siffror jag får fram visar när jag kör de olika signifikanstesten. Jag kan dra slutsatser och hitta kopplingar. Det är till och med så att det känns rätt roligt att hålla på med det hela. Det kunde man inte tro, att statistik skulle vara roligt. Så har ni ett statistikproblem, hör av er så kan jag hjälpa till. Fast inte innan onsdag, tills dess är jag upptagen med annat.

Sen lyckades jag göra en hyfsat god gärning idag också. När jag var ute och tog mig lite luft på eftermiddagen, efter att ha analyserat varför kvinnor och män skiljer sig åt när de utvärderar kvaliteten på damparfymer, träffade jag på JoJo. Vi satte oss ute vid dammen i det fina vädret (kan det äntligen bli sommar nu! Eller iaf vår...). Efter en stund flög en skrattmås förbi. Splash lät det. JoJo rycker till och tittar mot sin axel. Där har måsen prydligt placerat en fet liten avföringsfläck som ser väldigt mysig och varm ut på hennes skinjacka. Hon får någon typ av panik, och börjar förbanna den jävla fågeln och att den hör hemma någonannanstans än på denna jord. Men här rycker jag in. Med hjälp av papper från ett kollegieblock och lite vatten från min vattenflaska är snart bajset borta och alla är glada igen. Eller iaf jag. JoJo var nog fortfarande sur på fågeln. Så då hade jag gjort en god gärning även denna dag, och kunde lungt gå in i biblioteket igen för att fortsätta analysera. Denna gång hur användningsfrekvensen av en produkt påverkar kvalitetsuppfattningen. Nu kör vi!

Idag gjorde Hingsten äggtoddy till kollektivet, plus Lillprinsens bihang. Idéen föddes igår då Hingsten tyckte att vi borde göra något av de överblivna äggulorna från i söndags, då han gjorde en sorbet bara behövde äggvitorna. Och som de sparande/konstiga människor vi är har äggulorna legat i en bunke i kylen sedan dess..

Nåväl, idag skulle det hela ske då han lyckades sova bort hela gårdagskvällen. Kvällen till ära var han också endast iklädd en jacka (vad han hade under ska jag inte berätta), så det var en stilig karl som tog hand om saken ute i köket. Inledningsvis lät det väldigt lovande med bra fart i elvispen och glada tillrop. När det såg bra ut åkte hela kalaset in i mikron för uppvärmning. Det var här något gick fel.. När toddyn var färdigmickrad tog Hingsten ut den. Jag tror han tog sig en rejäl titt på skapelsen och sa ett ganska förvånat "Oj" (jag var i vardagsrummet, men jag tror detta var förloppet). Äggtoddyn hade lämnat den flytande form som den var menad att vara i, och hade istället antagit en fast form nära besläktad med omelett. Äggtoddyn gick alltså inte att dricka. Men det tog han inte så mycket hänsyn till utan slevade upp den i ett par muggar, slängde dit en sked och serverade. Så vi fick helt enkelt äta äggtoddyn, inte dricka den. Det var en ganska underlig upplevelse må jag säga. Alkohol i fast form är man ju inte riktigt van vid. Men det var helt okej, helt klart ätbart. Men kanske lite mastigt. Trots detta kanske rådet ändå måste vara att ta färska ägg när man gör en äggtoddy, och inte sådana som har legat i en bunke i kylen i två dagar.. Och se där, då har vi lärt oss något idag också.

Godnatt