Ja, ingen kan beskylla Uppsala för att inte bjuda på ett sjudande studentliv.. En händelserik helg är nu lagd till handlingarna, och en liten sammanfattning kanske är på sin plats. Så här har får ni ett urval av de skeenden som inträffade under helgen.

- Tusster gick hem tidigare än oss andra i fredags då han var "trött". Inga problem i vanliga fall, men då han hade den enda nyckeln till Sigurkas lägenhet i sin ägo blev det vissa komplikationer. När Sigurka kom hem, ungefär 5 minuter efter Tusster (han var jäkligt kass på att hitta), hade han somnat med "När vindarna viskar ditt namn" på högsta volym. Omöjlig att väcka, och då blev det omöjligt för Sigurka att ta sig in i sin egen lägenhet.. Efter 40 minuters envist ringande gav han upp och gick hem till Syddan och sov där med oss. Vi var då 6 personer som sov på 23 kvadrat, med två madrasser och en tvåsitssoffa. Det var mysigt. Till och med så mysigt att Syddans kompis Eken tyckte att han kunde få plats i sängen med Syddan och Charlotte, och kröp således upp till dem.. Det tyckte inte dom var lika mysigt, men han sov på i godan ro resten av natten.

- Under lördagen spenderade jag, Tusster och SIgurka en timme av vår dyrbara tid på McDonalds på EuroStop i Arlandastad.

- Jag har inte badat i Fyrisån.

- En drink bestående av frusktsoda, vodka och naturdiet blandades av Gin ocb Smutshundens arbetskompis. Den var inte god.

- Jag fick ett SMS rörande en föredetta klasskompis bystomfång av en person som jag inte behöver hänga ut med namn.

- Smutshunden höll på att missa sitt flyg hem då han glömde ställa om klockan till sommartid igår.. Detta fick som följd att jag blev ansvarig att ta hem även hans packning till Umeå när jag åkte idag. Den var tung.

- Personalen och TV-skärmarna på Arlanda visste inte vilken gate mitt flygplan skulle avgå från 20 minuter innan avgång. Var längesedan jag såg så många stressade ansikten på de oroliga passagerarna.

- Jag har ätit på Burger King två gånger. Och McDonalds en gång. Och pizza en gång. Plus två mackor. Och köttbullar och makaroner. Sen var det nog inget mer i matväg.. 

Jag är fortfarande här nere i södra Sverige (läs Uppsala) och pågrund av den dåliga internetuppkopplingen händer det inte så mycket på bloggen.. Jag får be om ursäkt. Imorgon kan ni få en reserapport... Nu pizza

.. som ni kan se på bilden här ovan är en duktig flicka. När vi var i Norge i påsk skickade hon "bara" 80 sms på fyra dagar. Riktigt imponerande må jag säga av en flicka som kan producera 3000 sms på 13 dagar i vanliga fall (vilket vi har avhandlat tidigare här på bloggen)

Däremot finns det en ganska god anledning till den skrala summan... I Norge är inte sms gratis. Iaf inte med svenskt abbonemang, utan varje SMS gick på 2.50 svenska. Hon hade 200 spänn på sin mobil.. Ja, då får man inte iväg mer än 80 sms.. Tuff shit

När vi väl körde över gränsen igen i tisdags hade hon bunkrat upp med ett gigantiskt sms bestående av 19 stycken länkade meddelanden för att skicka till sin bästa kompis. Sen smattrade det på från mobilen i baksätet under resten av hemresan.. Håhåjaja. Det är inte lätt att vara "utestängd från kommunikation med omvärlden" som hon själv kallade när vi var på väg in i Norge.

Själv skrev jag 13 sms under min vistelse i Norge, varav hälfen skickades inom Norges gränser.  Sen jag kom hem igen har jag skickat 23 sms, och tagit emot 21 stycken.

Jag är med andra ord långt ifrån lika populär som min syster.. Rackarns också 

Imorgon klockan 13.00 skall vår hemtenta senast vara inlämnad.

Vi lämnade in den klockan 12.55 idag.

Det är ändå sjukt bra framförhållning.. Har aldrig varit med om något liknande. Och detta trots att vi tog påsklov. Eller kanske tack vare just det. När vi satte oss igår och läste igenom vad vi hade gjort fram till Skärtorsdagen (då lovet började) kom vi fram till att "Men va faan, vi är ju typ klara". Det var en fantastisk känsla. Så lite finputs och en sammanfattning, sen var det klart för inlämning. Så nu är det lov till måndag då vi börjar på riktigt med vår uppsats..

Och i helgen ska jag till Uppsala och hälsa på! Den som är huvudmannen för besöket är Sigurka som jag och Tusster ska besöka, men jag kommer bo hos Syddan då Sigurka har begränsat utrymme att leva på.. Och Gin, Yang och Smutshunden kommer jag nog också lyckas träffa. Blir en hård helg..

Nåväl, nu ska jag lyssna vidare på Sigur Rós. Återkommer senare ikväll, troligtvis.. 

McDonalds är väl inte gud bästa barn, eller det snällaste mot barn heller för den delen. Men ingen kan komma och säga att dom inte har humor iaf.

På väg till Röros i torsdags bevittnade jag några mil utanför Sundsvall, i Nedansjö tror jag det var, en skylt med följande budskap:

McDonalds

Östersund

2 timmar

Det är banimej humor. Det är ju stört roligt. Tänk er alla förbanande föräldrar som får lyssna på barnes tjat om man är i Östersund snart. Eller alla barn som sitter och längtar efter McDonalds i två timmar och när man väll kommer fram till Östersund så har de precis stängt. Tänk er besvikelsen hos dessa barn. Det är ju grymt gjort av McDonalds. Samtidigt som det är otroligt roligt. Tänk er reklamnissen som kom på förslaget. Han måste ha fnissat högt för sig själv vid sitt skrivbord och alla hans arbetskompisar undrade vad han hade så roligt åt. Tänk hur många människor som likt mig har skrattat högt när de såg skylten. Det är såna här små saker som lyfter vardagen. Humor mina vänner, humor.

Sweden, here I am.  Tillbaka efter en alldeles förträfflig ledighet. Fantastisk härligt! Det enda som är dåligt är att när man väl kommer hem så känns det förjävligt att man inte får vara ledig något mer...

Sen har jag också läst ut grymt bra bok. Den heter "Salmon fishing in the Yemen" skriven av Paul Torday. Helt stört rolig. Enkelt förklarat handlar deb om en fiskforskare som får i uppdrag av en shejk att introducera laxar i Jemen. Sen finns det många väldigt intressanta sidospår till denna kärnhandling.

Bland många mer eller mindre bisarra situationer i boken är det ändå en jag måste lyfta fram. Det är när engelske premiärministerns högra hand, och tillika PR-gubbe, kommer på en ide hur England skall skaffa sig ett bättre rykte i muslimska länder. De misslyckade krigen är ju inte direkt en PR-succe, men han är av den bestämda uppfattningen egentligen att folket i dessa länder vill vara som oss i västvärlden, med alla våra moderna faciliteter. Hans ide är att England skall skapa en TV-kanal med namnet Vocie of Britain som skall sända program för folket i den muslimska världen, där brittiska budskap skall "presenteras".. Och huvudattraktionen bland programen skall vara en TV-show kallad Prizes for the People, där tillexempel ett afganskt barn, vars hela familj har blivit dödad av en brittisk bomb, skall medverka i en frågesport. Svarar han rätt så vinner han tex. en tvättmaskin. Detta för att livet i den lilla afganska byn skall kunna bli bättre än innan britterna kom dit och "räddade" dem... För jag menar, vem behöver inte en tvättmaskin? 

So long suckers! Nu drar jag till Norge. Åter tisdag 25/3, på kvällen..

Glad påsk och God Jul! 

Gud vad skönt det skall bli med påsk. Få komma iväg ett par dagar. Frisk luft. God mat. Vackra fjäll. Ja, det ska sannerligen bli skönt. Behöver det verkligen faktiskt.

När jag var lite yngre så trodde jag på påskharen. Eller ja, trodde och trodde. Jag ville tro att han fanns. Mina påskar har mer eller mindre alltid tillbringats i Norge och Röros. Man vaknade alltid upp tidigt på påskaftonsmorgonen, väldigt tidigt. Nästan okrisligt tidigt. Varför? Jo, det var dags för påskäggsjakt. För då hade påskharen gömt påskäggen någonstans. Första ledtråden låg ofta på ett ställe som var lätt att hitta. Sen fick man använda alla sina hjärnceller, som nog var färre på den tiden (iaf aktiva..), för att komma på var nästa ledtråd var. Ett idoget letande höll på i ungefär 15 minuter innan man till slut lyckades lokalisera påskäggen. Då tog himmelriket vid. Jag menar, när annars fick man äta godis innan frukost? Precis, aldrig!  Så jag tycker det är fullt naturligt att jag trodde på påskharen. Han fixade ju godis på morgonen, det skulle ju aldrig en ansvarstagande förälder ligga bakom...

Jag trodde också att påskharen bodde i ladan som finns utanför stugan. Eller trodde, jag var övertygad. Jag brukade kolla in i den och försöka se honom. Det gjorde jag aldrig.. Han var nog för snabb att gömma sig. Jag tänkte nog "Påskharen är en snabb en. Minst lika snabb som Stålmannen. Eller blixten" medan jag snaskade vidare på mina sura nappar och snusmumrikar.